Min logotype – Den uppåtstigande solen

Redan på mina första kursprogram i början av 1980-talet använde jag solen som logotype. Det var den positiva symbol som jag förknippade med mig själv mer än någon annan symbol. På nästan alla teckningar jag ritat som barn fanns en sol med – teckningen kändes aldrig komplett utan en sol.

Till en början såg jag solen som en bra liknelse för en positiv, livsbejakande filosofi. Solen lyser alltid även när det är moln – till och med åskmoln – på himlen. Solen lyser alltid, dag som natt. På samma sätt lyser alltid vår inre sol, vår livsglädje, vår kärlek till livet – även när det inte känns så. Detta var min övertygelse och jag tycker att livet på mänga sätt har bekräftat det.

Senare i livet har jag kommit att se solen som en djupare symbol för en livsenergi som flödar genom allt levande. Om vi finner emotionellt stöd, lyssnar till oss själva, manifesterar det vi ser inom oss i integritet med våra djupast kända mänskliga känslor och värden, så kommer vår livsenergi att flöda inom oss och vi kommer att må gott och fortsätta växa som människor.

Det kan låta andligt eller religiöst även om jag aldrig varit religiöst organiserad eller engagerad. Men man kan se världens religioner som ett uttryck för ett universellt mänskligt fenomen – eller kanske människan som ett uttryck för ett gudomligt fenomen.

Som naturvetare i grunden inser jag att vi troligen aldrig får ett vetenskapligt svar på frågan om en högre mening med livet. Men livets erfarenheter har lärt mig att relationen med någon form av kärleksfull allomfattande högre makt, vare sig den existerar eller ej, kan vara till hjälp i våra jordiska förehavanden.

Då känns solen i min logotype angelägen idag som den gjorde när jag gjorde de första skisserna i början av 1980-talet.

Jonas Himmelstrand

Tillbaka till startsidan.